April
2010
En företagarmorsas vardag
Jag har varit på spännande tillställningar som Trend, Kvinna, flera nätverksmöten med olika organisationer och träffat massor av intressanta människor. Det lustiga är att det är otroligt kul och blir roligare ju större kontaktnätet blir. Det finns alltid någon som jag känner som behöver eller kan hjälpa någon annan jag känner till… min dotter tycker att hon ska följa med på mammas möten speciellt eftersom det är så kul. Själv anser jag att hon får vänta tills hon blir myndig. Som svar säger hon att hon är faktiskt storasyster, 5 år. Och mamma (jag) har ju varit HR-ansvarig och föreståndare på förskola. Lillebror 3 år rynkar ihop ögonbrynen, pekar bestämt med hela handen och beslutar att han också ska följa med på möte. Annars är mamma dum. (Jag är övertygad om att han blir en otrolig tillgång för alla företag och en storslagen förhandlare som kan klara vad som helst, men lite mer träning i kompromissteknik kan vara bra först.) Vad gör man? Pussar, kramar, tittar oroligt på klockan och undrar om jag fått med visitkorten och telefoner. Sedan kramar jag lite till och inser att tåget gått, suckar lättat över att tagit med detta i tidsberäkningen. Ropar på sambon, byter tröjja eftersom den nuvarande är nedgosad av barnens kvällsmackor. Byter, vinkar, kollar igenom väskan, gör en översikt, ringer några samtal, torkar bort fläckar från jackan. Och kommer just in time för en trevlig och givande mingelkväll. Efteråt går jag trött och nöjd hemåt, lyfter upp lillan i egna sängen, skriver in nya kontakter i datorn och gör en kvällsreflektion. Jobbar en stund (oj, det blir oftast några timmar), kollar lite med uc (kunder och företag), letar reda på adresser (ska kontakta dem snarast och ha ett bra upplägg), förbereder morgondagen och resten av veckan. Kollar lillens blöjja innan jag lägger míg och läser. Funderar samtidigt på vad jag valt att engagera mig i för nätverk, företag mm och om det är rätt eller ej, vilket enbart tiden kan utvisa. Ger det ett år. Varpå tankarna vandrar till skolfrågan och boendefrågan. Vilken kommun har den bästa skolan för mina barn? Vart bor vi bäst? Mitt i avsnittet där sonen Benjamin i boken Hypnotisören förs bort börjar jag fundera på tryggheten i att min personal måste ha utdrag ur belastningsregistret, samtidigt som jag konstaterar att grannen behöver hjälp med en sak som kvinnan jag träffade idag kan erbjuda. Inser att det är dags att stänga ner och ta fram strategin imorgon. Det finns en välplanerad sådan och genomtänkt. Men herregud vad det är intressant att låta andra leda vägen första gångerna man ses, när jag inte vet jag ska vänta mig. Ibland blir jag riktigt förvånad åt ena eller andra hållet! Det är som när sonen kommer ut i dotterns finklänning med mitt smink på mystiska delar av ansiktet och de gör ett dans- sångnummer ihop. Det är … väldigt speciellt… . (Som treåring sjunger man lätt aningen högt när det ska låta riktigt fint… men gudskelov att de använt smink och inte tuschpennor på varandra den här gången!) Mina visitkort då? Ehh, några mycket konstnärliga som jag avyttrar och ett fåtal jag använder.
puzzelbiten 
Okategoriserade 
No Comments »